Disputation: Innovation Resistance - Moving beyond dominant framings

  • Datum:
  • Plats: Ångströmlaboratoriet Häggsalen, 10132, Ångströmlaboratoriet, Lägerhyddsvägen 1, Uppsala
  • Doktorand: Helena Fornstedt
  • Arrangör: Institutionen för samhällsbyggnad och industriell teknik
  • Kontaktperson: Helena Fornstedt
  • Disputation

Helena Fornstedt försvarar sin avhandling "Innovation Resistance - Moving beyond dominant framings".

Väkommen att närvara via Zoom
Mötes-ID: 68226330051

Länk till avhandlingen i DiVA.

Svensk sammanfatting:

Innovation är ett begrepp som åtnjuter privilegiet att oftast betraktas och framställas som en del av en lösning, sällan en del av ett problem. Denna tendens att på förhand förutsätta att innovation ger, på det stora hela, fördelaktiga effekter är ett välkänt men bestående problem i innovationsforskningen. Detta är särskilt tydligt inom det stora fältet kallat vetenskaps-, teknik- och innovationsstudier (på engelska STI). Vanan att förknippa innovation med utveckling i en önskvärd riktning är dock relativt ny. Från antiken till mitten av artonhundratalet sågs innovation mestadels som en oönskad företeelse. Sedan dess
har en ny syn på innovation byggts upp då begreppet börjat förknippas med framsteg, vetenskap, teknik, kapitalism, företagande, ekonomisk tillväxt, konkurrens och välfärd. Dessutom har innovation börjat framställas som lösningen på stora komplexa ekonomiska, sociala och ekologiska problem.

När innovationsbegreppet laddats upp med så många positiva associationer blir det nästan ofrånkomligt att motstånd mot innovation ses med viss skepsis eller till och med aversion. Så har också varit fallet i mycket tidigare forskning kring innovationsmotstånd. Denna forskning har ofta bedrivits med utgångspunkt i den organisation som initierat, bedrivit och lett innovationsprocessen. Innovationsprocessens positiva effekter har, omedvetet och oartikulerat, tagits för givna, mycket på grund av innovationsfenomenets positiva effekt på företagande och ekonomisk tillväxt. Fokus har varit på det värde som innovationen kan ge det innoverande företaget i form av sådant som konkurrensfördelar, framgång och överlägsenhet. Ekonomiska relationer har mestadels varit i fokus och de viktigaste aktörerna har framträtt som innoverande företag, kunder och stater. Motstånd mot innovation, både från människor och icke-mänskliga aktörer såsom regleringar, har ofta framställts som något destruktivt som bör identifieras för att sedan övervinnas. Motståndet har vanligen studerats frånkopplat sin egen kontext och från innovationsprocessens perspektiv. I innovationslitteraturen finns därför en kvardröjande tendens att betrakta innovation som något inneboende gott medan innovationsmotstånd ses med oblida ögon.

Kritiska innovationsforskare har på senare år gett förnyad uppmärksamhet åt denna tendens att okritiskt generalisera innovation som något positivt. Dock har de ännu inte förklarat varför denna snedvridning, åtföljd av en negativ syn på motstånd, fortfarande dröjer sig kvar i akademiska studier. Denna avhandling söker därför kasta nytt ljus på bakomliggande orsaker till centrala förutfattade meningar och begränsningar i den akademiska kunskapsproduktionen kring innovation och innovationsmotstånd. Därtill undviker denna avhandling att värdera innovationen högre än motståndet och studerar därför innovation och innovationsmotstånd på ett mer likvärdigt sätt än de flesta tidigare studier. De få studier som undvikit att se innovationsmotstånd som en antagonist till innovationsprocessen har gett en fragmenterad förståelse av innovationsmotståndet. Därför syftar denna avhandling också till att ge ökad förståelse för fenomenet innovationsmotstånd genom att empiriskt utforska manifestationen av motståndet samt dess dynamiska sammanvävning med innovationsprocessen.

Syftet har uppfyllts genom studier av akademisk litteratur, samt intervjuer och studier av sekundärkällor kring tre olika innovationsprocesser, två i sjukvården samt en  på energimarknaden. Det analytiska verktyget har varit aktör-nätverks teori (ANT). Denna sociologiska teori bygger, enkelt uttryckt, på att världen ses som uppbyggd av relations/associationsnätverk av mänskliga och icke-mänskliga aktörer som enrolleras in i program vilka har en riktning och någon form av mål. En innovationsprocess ses i denna avhandling som ett sådant program.

I motsats till mycket tidigare innovations- och ANT-forskning, framhåller denna avhandling förtjänsterna med att betrakta två program samtidigt. Då framträder att innovationsmotstånd är en process mellan program som manifesterar sig när ett annat program sammanstöter med ett innovationsprogram. Motståndsprocessen består av överlappande rörelser. Dessa rörelser kan förstås som små gradvisa förändringar av de aktörsnätverk som innovationsprocessen och den andra processen består av.

 

Motståndsrörelserna har konceptualiserats med hjälp av begrepp från Galis och Lee (2014) samt Helgesson och Kjellberg (2005/2020). Sett från det andra programmets perspektiv konceptualiseras rörelserna som förvrängning av innovationsprogrammets identitet, avlägsnande från innovationsprogrammet, avvisande från innovationsprogrammet och begränsande av innovationsprogrammets agens. Till detta kan läggas rörelser av icke-programmatiskt beteende, som uppstår när en aktör i ett program beter sig på ett sätt som skiljer sig från programmets intentioner och/eller visar sig ha en identitet som skiljer sig från den identitet programmet tillskrivit den. Motståndet ger upphov till anpassning av innovationsprogrammet. Detta formar innovationsprogrammet och är en viktig del av dess utveckling. (Avhandlingens framsida utgör en poetisk illustration av dessa sammanlänkande rörelser.)

 

Från det andra programmets perspektiv kan motstånd vara ett sätt att skydda sig från ovälkommen påverkan från en innovationsprocess. Det kan också vara ett sätt för exkluderade aktörer att få inflytande över ett innovationsprogram vars aktivitet påverkar dem. Det andra programmet har nämligen inte bara sin identitet i att vara emot innovationsprogrammet. Ofta ligger identiteten främst i något annat. Det andra programmet har nämligen en egen rörelseriktning, ett eget mål och ett eget sätt på vilket det söker forma omvärlden. Motståndet som uppkommer i mötet med innovationsprogrammet uppstår främst på grund av att detta skiljde sig från innovationsprogrammets rörelseriktning, mål och tillvägagångssätt.

 

Avhandlingen har tagit idéen om program inuti program, samt utelåsning från program genom motståndsrörelser till makronivå. Detta har möjliggjort ökad förståelse för den akademiska kunskapsproduktionen kring innovation och innovationsmotstånd. Studien visar att mycket innovationsforskning har bedrivits inifrån det stora megaprogrammet industriell kapitalism som inkluderar högrankade tidskriftsprogram samt fältet Innovationsstudiers akademiska klanprogram. Dessa program har stängt ute aktörer såsom djur, växter, geosystem, rasifierade, kvinnor, arbetare och forskning som är icke-programmatisk med högrankade tidskriftsprogram samt Innovationsstudiers akademiska klanprogram. Denna utestängning har gjort dessa perspektiv näst in till osynliga eller negligerade i innovationsforskningen. Detta förklarar de smala systemgränser (företag-kund) som satts upp i mycket innovationsforskning och varit begränsande för studiet av innovationsmotstånd. Inom dessa smala gränser är det möjligt att dra slutsatsen att innovationsprocessen på det stora hela leder till något fördelaktigt. Vidgas däremot systemgränserna, blir det mycket svårare att göra beräkningen att en innovationsprocess på totalen har ett positivt utfall. Detta förklarar den ihållande tendensen bland innovationsforskare, att se innovation som något inneboende gott och motstånd som något oönskat.

Avhandlingen fotograferad lutad mot ett träd med höstlöv runtom och ett rostigt kugghjul framför.