”Våra doktorander är väldigt anställningsbara”

I enkätstudien fick doktorander, alumner och handledare svara på ett flertal olika frågor som rör forskarutbildningen såsom hur handledningen fungerar, vad man anser om seminarie- och kursutbud, arbetsbelastning, och så vidare. Enkäten gjordes universitetsövergripande under 2015 och genomfördes även 2002 och 2009.

Jörgen Olsson, ställföreträdande prefekt och studierektor för forskarutbildningen vid institutionen för teknikvetenskaper, berättar att 61 procent av teknikvetenskapers doktorander som deltagit i undersökningen uppger att de är ganska eller mycket nöjda med sin forskarutbildning. 

– Det finns den utrustning de behöver, vi är ju en resursstark institution, och man upplever att handledarna är tillgängliga. Sen är våra doktorander väldigt anställningsbara, många har jobb en månad efter att de disputerat, säger Jörgen men tillägger att svaret på frågan om doktoranderna är nöjda med sin egen prestation, både förvånar och oroar honom.

– Resultatet sticker ut, 2009 var 91 procent av doktoranderna nöjda med sin egen prestation och 2015 svarade bara 50 procent att de var det, säger Jörgen och fortsätter.

– Nu spekulerar jag bara men det kan bero på trycket att man hela tiden ska synas, exempelvis i high impact tidskrifter, och att samhället har blivit mer prestationsinriktat och stressigt än tidigare.

En stressig tillvaro 
Enligt enkäten upplever 59 procent av doktoranderna ofta stress i relation till sin forskarutbildning. Jörgen tror att en del av stressen kan ha att göra med hur relationen mellan doktorand och handledare kan se ut. 

– Men jag tror situationen generellt är mycket bättre numera. Det har varit betydligt färre konflikter mellan doktorander och handledare de senaste åren.

I enkäten framkom att 24 procent av doktoranderna tycker att brister i handledningen har varit till hinder i forskningsarbetet och 33 procent anser inte att handledningstillfällena ger tillräcklig kontroll av att avhandlingsarbetet fortlöper som det ska.

Institutionens doktorander är också generellt mer missnöjda är genomsnittet på fakulteten när det handlar om diskussioner om metod, teori, konstruktiv kritik och handledarnas förmåga att stimulera till vetenskapligt tänkande. När det gäller tillgängligheten på sin handledare uppger 62 procent att de är nöjda med den tid då får.

Men det är inte bara en del doktorander som vill ha en förändring. Handledarnas enkätsvar vittnar om att flera vill ha ytterligare stöd i sin handledarroll. Sen 2009 har 100 procent av institutionens handledare (av dem som svarat på enkäten) gått handledarutbildning. Det var en åtgärd som infördes efter förra enkätsvaren 2009. Men trots utbildningen upplever ändå 57 procent av handledarna ett behov av ytterligare kompetensutveckling vad gäller handledarskap av doktorander.

– Ett sätt att förbättra situationen är att inför regelbundna handledare– och doktorandkollegier och det har gjorts på några avdelningar, säger Jörgen.

I enkäten framkom också att nästan hälften (49 procent) av doktoranderna är nöjda med att ingå i en forskningsgrupp och 71 procent tycker att arbetsbelastningen är lagom.

Fler sociala aktiviteter 

Magnus Heldin är doktorand på avdelningen för tillämpad materialvetenskap och disputerar i augusti med sin avhandling "Designing grinding tools to control and understand fibre release in groundwood pulping". Att han trivts med doktorandlivet tror han mycket beror på den forskargrupp han hamnat i. På avdelningen för tillämpad materialvetenskap arbetar cirka 40 personer och avdelningen är indelad i fyra olika grupper.

– De första tre åren hade avdelningen gemensamt fika för alla doktorander. Det ökade sammanhållningen och var ett bra sätt att lära känna doktoranderna i de andra grupperna, säger han. Men tillägger att han gärna skulle ha sett att det fanns fler sociala evenemang för doktorander.

– Om man inte hamnar i en grupp man trivs med kan man nog känna sig ganska ensam. Det är inte så lätt att sitta i ett rum och jobba med sin avhandling dag ut och dag in.

Även Jörgen har funderat på hur man kan öka doktorandernas trivsel. Och han tror att ett sätt att stärka den sociala gemenskapen är att införa ett system med en så kallad buddy/fadder för nya doktorander.

– Det finns redan på några av teknats institutioner och det går ut på att en äldre doktorand tar hand om den nye, introducerar honom eller henne om hur saker och ting funkar och så vidare, förklarar Jörgen.

Organiserade doktorandträffar

Jonna Lind är också doktorand på avdelningen för tillämpad materialvetenskap. Hon forskar på tribologi (friktion, nötning och smörjning) hos polymera material och planerar att disputera i december 2020. Vid sidan av doktorandstudierna sitter hon som doktorandrepresentant i institutionsstyrelsen, vilket innebär att hon ska bevaka doktorandernas intressen.  

Hon berättar att hon till hösten planerar att dra igång doktorandträffar.

– Min doktorandkollega Katharina Rudisch drog nyligen igång ett slags organiserade doktorandträffar och det var väldigt uppskattat. Tanken är att vi ska ta upp det till hösten igen. Eller i alla fall göra förarbetet så att vi kan starta när institutionsdelningen är klar. Just nu är vi en så stor institution med 400 personer så det är svårt för doktorander att lära känna andra utanför sin egen grupp. Jag tror att det är lättare om man har en slags doktorandrepresentant på varje avdelning som arrangerar fika och kanske ger en uppdatering kring vad som händer.

Jonna Lind är precis som Magnus Heldin nöjd med sin doktorandtillvaro. Trots att det stundtals är stressigt har hon lyckats hitta en balans mellan jobb och fritid.

– Jag har en grupp som jag trivs med och jag försöker att inte jobba mer än 40 timmar i veckan och planerar mitt arbete därefter. Jag ser det som ett jobb men mitt jobb är inte mitt liv. Visst blir det mer periodvis men så är det ju med alla jobb. Men när man är doktorand kan det ofta förväntas att man ska jobba mer, mycket mer än heltid. Men jag jobbar i en grupp som har väldigt stor förståelse att livet ibland kommer emellan och att allt inte handlar om jobb hela tiden, säger Jonna och fortsätter.

– Sen tror jag att hela den här kulturen kring att man ska jobba mycket säkert kan stressa många. Det finns egentligen inga uttalade förväntningar på vad man ska göra men om man har en handledare som jobbar jämt så kan det säkert uppfattas som att samma sak förväntas av doktoranden. Många har nog svårt att kunna begränsa sig, det finns ju alltid något mer man kan göra, och det kan nog leda till att många jobbar för mycket.

Har du några konkreta tips på hur man kan göra?
– Det enda jag kan tänka på är att tydliggöra handledarens roll, eller kanske skyldigheter gentemot sin doktorand. Att ge doktoranderna en bättre grund att stå på när de börjar sin utbildning kanske. Det finns en introkurs men jag vet inte hur många som går på den eller vad som sägs där, jag gick den inte själv nämligen. Bättre nätverk för doktorander tror jag kan hjälpa en del och det hoppas jag att vi kan få igång lite bättre under hösten.

Är det här något doktoranderna talar om sinsemellan?
– Jag tror inte att det är främsta samtalsämnet och man pratar nog inte med vem som helst om det. Det handlar ju om en senior forskare som många känner och då kan det kanske kännas lite för personligt. Men jag har varit med i en grupp med kvinnliga doktorander, från hela universitetet, och där pratade vi mycket om relationen till handledare och hur det påverkar ens arbetsmiljö. Kan nämnas att jag var den enda som hade en bra relation till min handledare i den gruppen.

Om enkätstudien
När enkätstudien gjordes vid institutionen tillfrågades 127 aktiva doktorander varav drygt hälften (75 stycken) svarade på enkäten. Könsfördelningen bland de svarande var 35 procent kvinnor och 65 procent män. Detta avspeglar bra den faktiska könsfördelningen bland doktoranderna vid tidpunkten för enkäten (34 procent respektive 66 procent). Kvinnor, som representerar 35 procent av doktoranderna, är lika nöjda som män. Det var inte skillnad på manliga och kvinnliga doktorander.

Av de tillfrågande 102 handledarna svarade 52 stycken, fördelade på 31 procent kvinnor och 69 procent män. Svarandegruppen för handledarna täcker in både yngre och äldre handledare, doktorer till professorer. En viss övervikt verkar ligga på seniora handledare eftersom hela 38 procent av de svarande är professorer. Samtidigt hade 32 procent av de svarande ännu inte hunnit handleda en doktorand fram till doktorsexamen som huvudhandledare.

Du kan ta del av hela enkätstudien för teknat på medarbetarportalen (Obs! Det krävs inlogg). 

Hit kan doktorander vända sig
Juridiska frågor rörande din doktorandutbildning samt övriga frågor:
Teknisk-naturvetenskapliga doktorandrådet, TNDR (de representerar Teknat)
Doktorandnämnden (gemensam för hela universitetet)

Sociala nätverk:
Uppsala teknolog–och naturvetarkår
Uppsala universitets nationer

Fakta om institutionens doktorander
Institutionen för teknikvetenskaper har för närvarande 150 aktiva doktorander
Cirka 25-30 doktorander antas per år
35 procent av de aktiva doktoranderna är kvinnor

All forskarutbildning vid institutionen ska utvärderas med start hösten 2019.

Anna Ciabuschi Eriksson